Materiella Tankar

Ett rum, en queensize-säng och tre skärmar som lyser upp. Persiennerna är neddragna och klockan närmar sig sakta men säkert kvällstid. En av skärmarna berättar historier om myter och urbana legender som i mer eller mindre alla fall visar sig vara ren och skör bullshit. Det kanske är det som är roande? Att det är just skitsnack!

   Den andra skärmen visar ett bildspel, ett bildspel av det vackraste kreaturet i världen. Synd bara att det är icke existerande, enbart en fantasi, en påhittad varelse, men det verkar finnas ett oräkneligt antal illustrationer av varelsen. Undrar om det är en sån där tillfällig grej, en sådan som finns i några år och sedan försvinner?

   Den tredje skärmen visar ett öppet dokument, som för tillfället bara innehåller 86 ord och lyser upp ansiktet av individen som stirrar på det. Det är en mans ansikte, ett ganska alldagligt ansikte med skäggstubb och glasögon, han verkar fundersam. Han tittar sig omkring lite då och då, ibland på myterna på den första skärmen, ibland på bildspelet på den andra och vid vissa tillfällen bläddrar han i en liten bunt papper. Jag kan inte se pappret, vet inte vad det står, han har inte visat mig det, men det verkar vara ett viktigt papper.

   Han suckar, skakar på huvudet och muttrar något i stil med ”vad tråkig” och ”inte alls bra”. Han tar av sig tröjan, varför gör han det? Verkar onödigt, kanske han bara råkar vara varm? Här är varmt, jag är varm, monitorer avger mycket värme men ändå envisas han om att ha alla igång, det har väl med hans ofokuserade sinne att göra. Han blir så lätt uttråkad när han inte har olika saker att stimulera sig med.

   Det står två burar vid ena väggen, vid sidan av sängen, det sitter en fågel i vardera bur. Den ena låter väldigt mycket, det är inget trevligt läte, det irriterar honom, han försöker att ignorera det, jag kan se det på honom. Han försöker försvinna in i sina egna tankar men det slutar med ett ”sch”, som det alltid gör, inte lätt, inte lätt att vara fågel, inte lätt att sitta i en bur.

   Han har nu lyckats skriva 366 ord och klockan närmar sig midnatt med all hast. Vad ska han göra nu? Han har en hel sida kvar att skriva. Han tittar igenom papperna igen och muttrar något, det låter som ”Den hade varit bra om jag var tolv år gammal” och ”Jag hoppas inte detta ska föreställa något prisat mästerverk”. Jag tror i alla fall att det är det han säger, kan inte riktigt höra, han pratar trots allt inte direkt till mig.

En av skärmarna har slocknat, jag tror att han var och stängde av den, ville väl spara på strömmen. Den andra skärmen pumpar fortfarande sin melankoliska strålning ut över rummet.

   Klockan har nu varit och passerat midnatt, han börjar bli irriterad, han vet att han borde sova men han vet också att han vill bli färdig och ändå inte kommer kunna somna. Han suckar högt igen, ”men fan skynda dig då”, säger han irriterat till mig, jag vill svara att jag inte kan och att jag jobbar så fort jag kan men han lyssnar ändå aldrig på mig.

Han har nu skrivit ned 550 ord, förstår att han börjar bli stressad, hans båda skärmar är igång igen, den ena skärmen visar fortfarande alla myter och urbana legender men den andra har nu fått rörelse den med, verkar vara någon form av kommunikationsmedel som han kontaktar andra med, jag misstänker en konspiration.

   Var tog han nu vägen? Han har försvunnit, han gick iväg, kan bara se kuddarna han hade ryggen mot tidigare, försöker se mig omkring, sitter fast, kan inte riktigt röra mig, damn this stiffness. Han har varit borta länge, jag vet inte var han är, börjar känna mig sömnig, ska nog vila en stund, borde inte, måste, försöka, inte, somna.

   ”Men vakna då för fan!” Huh, vad nu? ”Så jävla seg, måste jag byta ut dig?”

Å nej, kom igen, must come to my senses, sådär, jag är vaken, han ser gladare ut nu. Han hotar ofta med att byta ut mig, slå mig eller kasta ut mig genom fönstret. Han har aldrig gjort något av det men min vän försvann för några veckor sedan och på hans plats står nu ett monster som ofta blänger på mig med röda ögon.

   Ett rum, en queensize-säng och tre skärmar som lyser upp. Persiennerna är neddragna och klockan närmar sig sakta men säkert morgon. En av skärmarna berättar historier om myter och urbana legender. Den andra skärmen visar ett bildspel, ett bildspel av det vackraste kreaturet i världen. Den tredje skärmen visar ett öppet dokument, den tredje skärmen, ja, det är jag.